fredag 31 oktober 2008

Hon spräckte min myt


Fredag och jag packade ihop mitt lilla lager av grejjer som jag haft på jobbet ett tag som borde fraktats hem för längesen. Pajformar, cykelhjälm (jag lämnade den där sedan mina kollegor skrattade & tyckte den va ful) - nu tog jag hem den i alla fall. Tog även hem ett par skor & nån kofta som låg där. Känns skönt med en rensning då och då! :)

Med min packning tog jag vagnen hem. Längst fram på pensionärsplatserna hittade jag min vrå där jag kunde vräka ut min packning & utan att känna mig i vägen. Toppen!

Jag har haft någon slags fånig föreställning om att det är dom goa gubbarna som stolt kör sin spårvagn här i stan. Det känns som att det är en regel att de pratar göteborgska och har en eller två tatueringar. Alltid lojala! Jag vet att det är min föreställning och bara min och den är både fånig och fördomsfull. Det vet jag!

Idag var det en kvinna som körde mastodontvagnen på väg hem. Det är i och för sig inte så märkvärdigt i sig. Men när hon stannade för att gå ut för växla spår med en sån järngrunka sprack min bubbla. Min bubbla om spårvagnschaffisen i mitt huvud. Pang!

Det kliver ut en donna ur förarbåset! Jaa, en riktig donna med långt, mörkt blänkande hårsvall, knälång åtsittande kjol, väst & en chic rosett runt halsen. Hon kliver ur båset i ett par svarta högklackade skinnstövlar & greppar järngrunkan på vägen ut. Hennes långa & välmålade naglar gnistrar till i mitt öga och jag bländas.

Jag saltar lite, så klart. Men det kändes bara så bra att min simpla föreställning fick på moppo.

Trevlig helg!

/h

torsdag 30 oktober 2008

Vaddå bus eller godis?

Jag må vara traditionellt tråkig eller kalla det vad man vill. Men trots att att det här med halloweenfirande envisas varje år nu för tiden så kan KAN jag inte förlika mej med det där tramset. Jag kan inte. Det är är ju bara ett komersiellt jädra jippo. Kan inte folk bara förstå det?

Lägg ner skiten!

Japp, det va veckans arga inlägg, om än något torftigt. Men jag var tvungen att skriva NÅT så att ni som läser inte tappar stinget & lessnar. (appropå tappat stinget) .... ;))

Har ni förresten hört att Blondin-Bella fyllt 18 bast & har funderingar på att färga håret mörkt? Borde skynda mig att ta patent på mitt varumärke. Hon kan vara kapabel till vad som helst. [host]

/h

söndag 26 oktober 2008

En välputsad fasad



Här, i hjärtat av landet lagom är vi alla likadana. Det är viktigt att vara likadana. Hur skulle det annars se ut? Vi pyntar våra hem så som dom på Roomservice säger & på fredag äter vi tacos. Tacos är bra mat. Det är barnvänligt och kontinentalt. Dessutom är det ju så socialt att äta tacos.

/h

ps. Huset på bilden har inget samband med inlägget, förrutom den välputsade fasaden. ds.

lördag 25 oktober 2008

Har nån kissat på dom?



Överallt på vår gata finns äpplen. Äpplen överallt! Det tycks krylla av dem & folk bjussar hejvilt. En dag när jag kom hem från jobbet stod det en stor kasse utanför dörren med en gullig lapp om att de nyplockade äpplena var våra. Blev så himla glad -tills jag såg att grannen fått en likadan kasse. Då kände jag mig helt plötsligt inte lika utvald längre. Men glad blev jag så klart i alla fall. Jätteglad till och med.

I samma veva fick vi äppelmos och ännu mera äpplen, nu från annat håll. Att jag skulle på på affärn och köpa äpplen är att jämföra med att kungen skulle åka buss till jobbet. Näe, exakt, det finns ju inte eftersom han inte har nåt.

Men va kul att palla äpplen då, när det står uppradade kassar och bara att bära med sig? Näe! Ingen direkt sport i den här säsongen.

Till slut har jag ju i alla fall insett att folk i grannskapet inte verkar veta vad de ska göra av äpplena. Det är däärföör de är så misstänkt givmilda. På gatan brukar det stå kassar med äpplen som folk ställer ut för att dom som passerar kan ta näve eller två. Från början tyckte jag att de va gulligt, men tiden ärjar en. Jag inser ju att dom ruttnar annars! Ingen verkar i alla fall äta av dom där äpplena. Jag ha många gånger tänkt att det skulle vara gott med ett äpple just då men jag vågar aldrig. Har nån kissat på dom?

/h

Vintertid


Glöm inte att ställa tillbaka klockan i natt. Vintertid, remember?
Sovmorgon gott folk, sooovmorgon!

/h

fredag 24 oktober 2008

Nytt face


Bloggen har fått ett nytt utseende. Jag lessnade på dom där prickarna, helt sonika!

Va tycks?

/h

torsdag 23 oktober 2008

Recept på Bomben

Jag riktigt kände hur en skum feeling kom krypande, så sakta att man kan ta på det. Jag försökte hejda det så gott jag bara kunde. Vilade under tjock-yllefilten från Norge och drack te i hopp om att det skulle motas på vägen och vända om. Men icke!

Fick en bomb i tron på att den skulle göra underverk. Den var gjord med omsorg, kärlek & förtvivlan. Höll för näsan och tog tappert klunkarna under andningsuppehåll. Bomben innehöll:

  • vitlök (så mkt som möjligt)
  • sherry
  • cognac
  • saften av en citron
  • olivolja
  • sambal oelek
  • honung
/h

måndag 20 oktober 2008

Måndag utan måne

Regnet och blåsten tog sats och håller nu hov här i vår annars så fridfulla stadsdel. Det piskar mot rutorna och man känner draget från snålblåsten här i hörnet där jag sitter.
Hör ett piano spelas lugnt, sansat, lågt men målmedvetet. Det övas och jag gillar det!

Jag ska ta och ringa min kompis Sou tror jag, det är på tiden. Det har gått några dar sen vi snackade sist. Hon har många bollar i luften hon. Hon gör tex. tvålar. Världsbästa tvålarna som förvandlar huden likt en mogen persika. I dom tvålarna pular hon i lite av varje, men bara good stuff, real good stuff. Finurligt, naturligt! Ska ödmjukt och försynt föreslå henne att sno ihop en kaneltvålssats. Kanske nappar hon på det, kanske inte... vi får se. Jag älskar ju kanel, Älskar! Kanske kan man få en?

/h

Vem är du?

Vi har blivit fler här på bloggen. Det är jätteroligt! Men jag vet inte vilka ni är eftersom ni så diskret ni förmår, läser & begrundar innehållet, oftast utan att hissa eller dissa. Kommentera gärna! Jag vill gärna veta vilka ni är. :)

Nu när man kommit upp sig lite i den här branschen "B" så håller jag på att klura på att ge bloggen en ny hemvist. Något stilrenare, cleanare och något mer BrunettHella. Jag försäkrar er läsare att flytten kommer att aviseras i god tid och med en vägvisning tydligare än den starkast lysande stjärna.

/h

söndag 19 oktober 2008

Kris, Kafka & kåsa





Har slagit mig till ro i soffan efter en heldag ute i solen. Lite vindpinad och varm är jag. Nåt jazzigt, glassigt spelas ur högtalarna och lugnet här hemma formligen KÄNNS. Skön söndag! Nåt speciellt med att vara vid havet en solig, kall, varm, blåsig och härlig dag. Avkopplande och uppiggande på samma gång. Säsongspremiär både för mössan & långkallingarna.

Någon sa: "Hela livet är en enda lång kris" Jag kommer inte ihåg vem det var. På nåt sätt låter det så där lagom utflippat och småhärligt! Va på Teater Uno och såg två akter som hade den gemensamma nämnaren: Kris! KRIS! Den första av dem två var både underhållande och igenkännande. Den andra var inte riktigt lika lättsmält. Det var väl å andra sidan heller inte meningen, Franz Kafka är väl inte känd för att ha varit lättsinta typen.

Avslutar dagens inlägg med en slogan som jag kom att tänka på. Det är Malå kommuns slogan. Malå är en liten ort i Västebottens län i Lappland med cirka 2000 stolta invånare.
Den lyder:
"Hä som hänn, hä hänn hänne!"

Det är power det! :)

/h

onsdag 15 oktober 2008

Arga lappen

Det finns ett ställe som jag gillar litegrann, argalappen.se. Underhållande tidsfördriv, helt klart!
Hittade den här lappen under kategorin "butikslappar". Det sägs vara en lapp från BR Leksaker - Bauta leksakskedjan, ni vet. Budskapet, är tydligt. Åk gärna dit & handla, men lämna ungen hemma. Humor! :)

Kolla in den sidan vettja!

/h

måndag 13 oktober 2008

Love is in the air


Nu är jag tillbaka och hemmets blommor är starkare, snyggare & friskare än på länge. Några stolta gladiolus står och steker på golvet. Fina att titta på! :)
Det får bli lite rörigt idag eftersom jag varit borta härifrån en vecka. En sammanfattning likt en pytt i panna.

Inleder med en blygsam ursäkt för den bristande rättstavningskontollen här på bloggen. Borde ta mig tid att gå igenom och läsa innan jag publicerar inläggen. Jag är lite dålig på det. Men allt detta pga av min iver. Jag har fått kommentarer kring detta & med respekt för er läsare tar jag upp det. Kryper till korset, erkänner & inför åtgärder. Ska bli ordning på torpet, jag lovar!

På väg hem från jobbet såg jag något som jag tidigare bara sett på film. Det kändes mysko, fast på ett bra sätt. Efter att jag passerat vände jag mig om för att fortsätta titta vad som egentligen hände. En man med portfölj i ena näven och en hund i den andra. Det en hund av storlek mindre [det är dom alltid i filmer också] Han mötte en kvinna [ensamstående] med sina två barn som hon höll i varsin hand. När dom här två ekipagen möttes så hände nåt konstigt [tiden stannade] . På nåt vis så lyckades de trassla in kopplet och det visade sig att mamman [singelmamman] med de två barnen lyckats ta tag i mannens hundkoppel. Detta hände utan att någon verkade fatta vad som hänt [allt tystnade] Alla verkade förvånade. När de rett ut trasslet med hunden skrattade alla.[kärlek uppstod] Mamman, barnen & mannen med hunden.

Som i en film fast i verkligheten, helt sonika!
Jag log så där fånigt och gick därifrån. *Kvitter, kvitter*

/h

onsdag 8 oktober 2008

Strax tillbaka




Idag tar bloggen ledigt pga blomsterskötsel.

/h

tisdag 7 oktober 2008

I telefonförsäljarnas klor


Dom här telefonförsäljarna gör mej galen, dom gör mej galen för att det då och faktiskt händer att dom får mej kroken. Dom hugger mej, hårt, fort & målmedvetet. Fast jag egentligen rent utsagt ogillar att de ringer mig.

Jag har insett att jag har svårt att förhålla mig till dom. Ofta tycker jag lite synd om dem och målar upp nån slags bild för mig själv att de KÄMPAR och SLITER för att få ihop till brödfödan. Jag känner att jag lika gärna kan göra "en god gärning" (Yeah right).

Jag nappar på sånt som jag för stunden kan tycka är småtrevligt. Som tex. få ett par pocketböcker för 20 spänn hemskickade osv. Men alla männsikor vet ju att dealen egentligen är en helt annan när man väl får dom där böckerna hemskickade. Man blir less och så där galen på sig själv när det brukar visa med att man bundit sig till nåt slags abbonemang som man har ett helsicke att ta sig ur.

Hädanefter gäller: Ring inte mig, jag ringer dig!
Jag är jag en i Nix-gänget nu, känns stort ;)

God afton mitt herrskap, nu är det te.

/h

måndag 6 oktober 2008

Kläderna blåste bort (och tillbaka)


Bjussar på det här med viss risk att min värdighet sätts på spel.... Håll tillgodo! :)

Jag hängde ut kläder på vädring på balkongen men när jag skulle ta in dom hängde dom inte kvar. Bara galgarna hängde där och slog mot varandra. Lite förvirrad & yr som jag nu faktsikt var vid det här tillfället tog jag mig en extra titt om jag faktsikt redan hade tagit in dem. Det var mörkt ute och jag blickade ut i trädgården om jag kunde se mina paltor på gräset. Men icke! Jag drog slutsatsen att de blåst iväg, vilket kändes helt naturligt efter helgens blåsväder, det har ju hänt förr!

Jag involverade P i det här, som gick ut med ficklampa för att kolla band buskarna. Det fick han dock lägga ner fortare än kvickt då grannarna i huset brevid såg att det var någon som smög omkring med ficklampa i trägårn. Jajja.


Innan jag gick till jobbet i morse tog jag mig en tur för att kolla efter dom. Ingen framgång! Angelägen som jag var tyckte jag mig se en tillstymmelse till något, som kunde ha varit mina kläder. Såg något ligga i en kompost ett par hus bortanför. Ååh, låg dom där verkligen?


På nytt engagerade jag P i jakten på mina kläder. Han pratade med tanten som bor i huset & förklarade som det var. Den gamla damen uttryckte stor sympati för det inträffade och lovade att hon skulle LETA. -Jamen det lät ju bra, hon ät ju pålitlig och redig, så där som pensionärer ska vara.


Som grädde på moset inser jag att jag har glömt passérkortet till jobbet. Det är iofs ingen katastrof, men lite meckigt är det ju allt. Well, väl inne på jobbet upptäcker jag att jag har har två plånböcker i min väska! Men vad är det för fel på mej egentligen??? Så typiskt!

I eftermiddags när jag kom hem ser jag ju, jag ser att kläderna ligger där på balkongen! Jaa, det är sant! Dom ligger ju där, på golvet, nerblåsta, preciiis som vanligt. Åh herregud, är min tanke, hur ska jag mörka det här då?

Men ädel & briljant som man är, blundar jag, tar en treo, ler lite & går vidare...


/h

söndag 5 oktober 2008

Blöta löv - det farligaste som finns!

...Näe, kanske inte riktigt men man får se upp för dom, blöta löven altså. Ni kan betrakta det som en liten varning/påminnelse inför höstens strapatser. Ni kommer att förstå vad jag menar.. ;)

Angående kören som jag tidigare skrivit om, så är det tack vare bloggen några som hört av sig till mig för att meddela sitt intresse att börja sjunga i en riktigt kör. Kul! Känns att man gör nytta med bloggen, dvs att man bidrar till livskvalité & inspiration. Kul, kul, verkligen!! :)) Till slut kanske vi blir så många att vi måste starta en egen kör - Helt sonika!


Hybris? - näeee, vaddå? ;)

/h

fredag 3 oktober 2008

I storstadsdjungeln


Tog den här bilden för nån vecka sen när vi va på Konstepidemin i Göteborg. Är det det här man i storstan kallar "uteplats med närhet till grönområde?"

Jag tyckte att det var gulligt på nåt vis. :)

/h

torsdag 2 oktober 2008

Vad är lycka?


Ja vad gör oss lyckliga? Vad betyder det för mig, för dig, för nån annan? Så klart är det helt individuellt. Det finns ju någon slags idealbild av vad lycka är, den där bilden av lycka.

Det spelar ingen som helst roll vad som händer i framtiden om man inte förmår leva i nuet. Det har Mia, the Mia, sagt och det är så sant så sant. Att försöka skjuta lycka på framtiden kan aldrig vara ett framgångsrecept!

Den här låten, "Jag vill tacka livet, som gett mig så mycket..." Vad betyder det? Det är ju jag som ÄR livet!! Vaddå tacka & tacka, man ska sluta vara så förbannat tacksam hela tiden. Lev livet istället för att gå omkring och vara tacksam hela tiden, det gör oss knappast lyckligare.

Forskare menar att man rent statistiskt kan se vad som gör människor lyckligare. Det finns ingenting som tyder på att materiella ting skulle göra oss påtagligt lyckligare. Även pengar är ganska oviktigt för lyckan. Klart att man bir glad över tex. löneförhöjning eller om man köpt drömlyan. Men ganska så snart är lyckan nere på samma nivå som innan. Man vänjer sig vid det man har och när man har allt det man ville ha, är vi nöjda & lyckliga då? Njäe, förmodligen vill vi ha mer.

Vi är målinriktade varelser. Det är meningsfyllt att vara på väg mot ett mål. Men när vi väl kommer fram så var det inte så märkvärdigt som vi trodde. Vi kanske måste lära oss att förstå att den största känslan är när man är på väg mot att NÅ målen och inte när man gjort det. Alltså att jämföra med att DRÖMMEN om lycka är större än själva lyckan.
Lyckoforskningen visar i stället att det är kärlek eller nära vänskapsrelationer som har störst positiva effekter på lyckan. Och att man i stort sett alltid mår bättre av att göra saker tillsammans med andra än på egen hand. Ja så klart det är! :)

Lycka att gilla läget & att gilla sig själv, här och nu, inte sedan och inte i framtiden, utan nu, nu, nu!

/h

I jämställdhetens namn


Herr gårman har fått en fru! Inga tveksamheter eftersom hon heter Fru Gårman. Regeringen har gett uppdraget till Vägverket att ta fram skylten eftersom det finns så mycket skyltar med karlar på. Regeringen menar att det finns kvinnor i trafiken också. Näeeee??

Vissa kommuner har tillverkat egna Fru Gårman, vilka enligt regelboken aldrig varit godkända. Nej det så klart, det är tunga beslutsprocesser på regeringsnivå som krävs för att ta fram en Fru Gårmanskylt, det kan man ju förstå... Inget man på kommunnivå ska hålla på och dribbla med. Att sätta en kjol på en vägskylt kräver ett regeringsbeslut, så ÄR det bara, punkt slut!

Undrar lite hur det kommer att se ut efter årsskiftet. Kommer det att vara både Herr & Fru vid varje övergångsställe? Dvs att både män & kvinnor trafikerar övergångsstället. Eller kommer de slumpvis placera Herr & Fru vid varsina övergångsställen? Dvs. män & kvinnor hänvisas till olika övergångsställen. Näe, det skule ju innebära en anti-utveckling. Jag förutsätter att det skall fungera PRECIS som innan!


Nu när regeringen insett att också finns kvinnor i trafiken kan vi kanske får ser hur Gårmanfamijen utökasl ite mer tidsenligt, ser fram emot det!

/h

måndag 29 september 2008

Prao


Bloggen har haft ledigt i helgen, men nu är jag tillbaka!

Tänk om man fick prya på en massa olika jobb man är nyfiken på. Finns ju en hel del yrken som man har gått och undrat över sedan man va liten. När jag va liten ville jag helst av allt i världen jobba på Konsum eller köra buss, nu kanske man har omvärderat liiite :)

På högstadiet pryade jag två veckor på SJ, vilket var lite av ett uppvaknande kan man säga... Jag & en kompis hade själva fixat pryoplatserna och hade laddat ett bra tag innan det va dags för ett par veckor på Statens Järnvägar. Jag hade nån slags förhoppning att jag på dom två veckorna skulle bli fullfjädrad tågvärdinna, konduktör & lokförare. Så var ju inte riktigt tanken från SJ:s sida... Istället för att göra oss till traincrew, satte dom oss på en kontor där dom lossar containers. Åh, så besvikna vi var! Jag ville ju så gärna klippa bijetter med en SÅN DÄR tång. Men vi fick en kaffemugg och bara det är ju mycket värt. Jag fick min dos av livet på järnvägen och återvände förnöjt till skolbänken.

Nu för tiden har dom inte ens en riktig kassaapparat i restaurangvagnen, eller bistron som man ska säga numera. Näe, nu kör dom med en laptop som kassa istället. Det är väl ändå konstigt?! Tycker det verkar lite för modernt och nutida på nåt vis. Mycket verkar ha sjanserat sedan min tid inom Statens Järnvägar

Ibland kan det räcka med två veckors prao för att inse vad man INTE vill jobba med också!


/h


torsdag 25 september 2008

SKILLNAD!


Jag måste erkänna att när jag är på en leksaksaffär dras jag på nåt vis mot Barbiehyllorna. Det känns lite småskämmigt faktiskt. Kan stå där och titta på allt som man ville ha när man va liten, men som jag aldrig fick. Jag kollar in kläderna & alla tillbehör och tillåter mig själv få en överdos i plast och rosa. Alla attiraljer som hör till, husen, hästarna & alla klänningar. Brukar känna mig lite fånig när jag står där och hänger & tittar. Det är ju inte direkt så att jag står där för att jag ska handla nåt. Oh no!

Det här med Star Wars har jag dock aldrig förstått mig på. Jag vet knappt vad det är för nåt. Det enda jag egentligen har koll på är att det är en kille i svart plastmask & cepe som går omkring och väser och flåsar! Men det borde bygga på något mer, det inser jag ju.

Trans Formers verkar coolt! Om jag har förstått det rätt så är det leksaksrobotar som man kan förvandla till bilar, flygplan eller lastbilar. Bara fantasin sätter gränser med vad man kan göra med dom där robotarna. Det låter ju helt ofattbart!
Hulken är ju en annan figur, han är grön, stor stark & skitförbannad. Jag lärde mig en min när jag va liten att se lika arg ut som han. Den kan jag i och för sig fortfarande! Inte så mycket att orda om honom egentligen, han är grrrym!

För att fylla på sina nostalgiska behov, kan man, som vuxen, ja som vuxen se filmerna om dessa robotar & monster, i nyproduktion. Åh, så spännande!
Tilläggas skall att barn under 15 inte bör se fimerna, eftersom de givetvis är till för vuxna, men det kan väl lista ut själv såklart...

Men när kommer filmerna om Barbie, My Little Pony & Monchichierna då?

/h

onsdag 24 september 2008

Att vara eller att vara


Det här med coaching & personlig vägledning verka vara omåttligt poppis nu för tiden. Det är nästan så att man undrar hur man har klarat sig hittills?! Men så klart är det ju bara bra om man kan få nå matnyttigt tips av dessa gurus.

Träffat Mia Törnblom via jobbet, alltså deltog i ett mentorprogram med henne som coach. Jag va nååågot skeptisk till det här innan faktiskt. Hade bara hört litegrann om henne då, men hade väl inte alltför stora förhoppningar, det ska erkännas. Jag minns bara att hon figurerade ÖVERALLT och att allt kring henne verkade väldans hypat just då. Men jag VILLE va med i det här, kändes som om det va min grej!

Att träffa henne första gången va en pärs! Hon pratar inte tyst och inte långsamt den kvinnan! Hon har ett väldigt engagerat sätt. Hon är yvig & stabil på en och samma gång. Jag blev ju skittrött efteråt man lyssnat på henne. Mest blev jag trött för att det hon säger påverkar. Men på nåt vis sätter hon ord på det man känner & på det enklaste sätt.

Det är ju just DET som gör henne bra, alltså att hon är en helt vanlig och simpel människa som alla oss andra!

/h

Imorgon: I humorelitens finrum

Foto: Jann Lipkaoto







måndag 22 september 2008

Release me


Jag ska kolla efter en kör! Jaa, en sångkör alltså. Har nog gått och funderat på det här ett tag. Egentligen kan man inte säga att det bara är ett tag heller, för det låter ju inte som det är så lång tid. Näe, rätt länge, av och till i perioder.

Det kan alltså inte vara en sån kör där man måste kunna noter, för det kan jag inte. Jag vet hur en g-klav SER UT... men kan inte ens rita en. Jag vill inte heller sjunga upp, men jag inser ju att man kanske måste göra det för att dom ska veta vad dom ska ha mig till. Alltså, vilken stämma man ska köra. Jag vill hitta en kör där dom inte sjunger superbra och där man inte måste sjunga psalmer & bära en sån där lila konfirmationskåpa då man uppträder. Det är dom kraven (önskemålen) jag har!

Jag släppte den här bomben för Dalkullan, min kompis häromdan. Alltså, undrade om hon skulle vilja haka på? Det verkar som hon vill det faktiskt! :) I alla fall än så länge. Hon menade att hennes syrra börjat i kör fast hon inte trodde hon kunde sjunga så bra och sen visade det sig att hon är värsta sånggudinnan! Nu tror alltså dalkullan att hon ska gå samma spikraka karriär till mötes som sin syrra. Extra kaxig är hon också med tanke på att de två är tvillingar. -Så vi får se, helt sonika, hur det kommer gå med det där :) Jag är optimistisk!

Uppmuntran, det får jag och sedan den dag jag fick höra: "Du har bra botten" är vi oskiljaktiga!

/h

(På bilden är Sundsvalls Kammarkör, med Kjell Lönnå i spetsen = high level, långa kåpor)










fredag 19 september 2008

Politiskt korrekt


Loppis är poppis! Skön mix av folk, billiga grejjer & nostalgi. Gillar den där lite dammiga unkna lukten och känslan av kommers. :)

Idag blev jag vittne till en RIKTIG konflikt där två köpare drabbade samman och ville köpa samma säng. Det va upprörda känslor och höga röster. Man riktigt kände hur känslan av förtvivlan hängde i luften mellan dem. Jag betrakade dem på avstånd. Intensivt! Tycker sånt där är intressant & kan bli stående ett tag. Ibland för länge än vad som kan anses som normalt... När jag i alla fall avvek verkade det som om han som gapade mest fick sängen. Den andra potentiella köparen tycktes darra på läppen. (Jag hejjade på han som vann).

Skönt med lite action & adrenalin!

Jag mår bra av att konsumera, det ska jag inte sticka under stol med. Jakten på att hitta det man söker & vill ha. För inte tala om om att tröstshoppa, men det är ju en annan story. Sån är jag, primitiva människa. Men det där med att shoppa lös på loppis rättfärdigar det beteendet.

Alla är inte som Dalai Lama, dvs nöjer sig med att betrakta det vackra!

Leve 2:a, 3:e, 4:e, 5:e-handsmarknaden.
Loppis is the shit, helt sonika! :)

/h











Kortkort & konjuntur


Ah, va härligt att det är fredag. Skön känsla det där! :) Ingen blogg utan mode, så jag tänkte att jag försiktigt ska debutera här idag faktiskt. Håll tillgodo!

Det här med världsekonomin verkar vara ett virrvarv! Finansmarknaderna gungar och finanskrisen som vi länge bävat för är ett faktum, så även i Sverige. Läskigt!

Man undrar just om underhållningsvärdet i det prisade programmet Lyxfällan kommer att kvarstå? Man skulle kunna tänka sig att vi hellre kommer fly bort i någon rosaglittrig såpa där ALLA är framgångsrika, snygga & täta. Att se verkligenheten som den faktiskt är, är läskigt. Böh! Lyxfällan kan ta semester ett tag, för ingen kommer orka kolla på det där i alla fall! :)

Såg ett inslag på nyheterna om att det krisar hos modehusen när pengarna tryter, det känns rätt naturligt eller hur?! Då kör dom på säkra kort & satsar på "säkra kollektioner". Designers tar inte ut svängarna lika mycket & man klatchar inte på med lika mycket färg och form. Man kan sammanfatta det: Svart & billigt, det är det som gäller!

Konjunturen styr också kjollängden! Jo, vissa menar att man kan se en trend att när det är högkonjuntur är det kortkort mode som är på tapeten. Medan under lågkonjuntur är längre kjolar trendigare. Kanske stämmer?!

Ps. Det här va min försiktiga blogga-om-mode-debut, om än något mossigare än andras... Ds. :))

/h