Kläderna blåste bort (och tillbaka)

Bjussar på det här med viss risk att min värdighet sätts på spel.... Håll tillgodo! :)

Jag hängde ut kläder på vädring på balkongen men när jag skulle ta in dom hängde dom inte kvar. Bara galgarna hängde där och slog mot varandra. Lite förvirrad & yr som jag nu faktsikt var vid det här tillfället tog jag mig en extra titt om jag faktsikt redan hade tagit in dem. Det var mörkt ute och jag blickade ut i trädgården om jag kunde se mina paltor på gräset. Men icke! Jag drog slutsatsen att de blåst iväg, vilket kändes helt naturligt efter helgens blåsväder, det har ju hänt förr!

Jag involverade P i det här, som gick ut med ficklampa för att kolla band buskarna. Det fick han dock lägga ner fortare än kvickt då grannarna i huset brevid såg att det var någon som smög omkring med ficklampa i trägårn. Jajja.

Innan jag gick till jobbet i morse tog jag mig en tur för att kolla efter dom. Ingen framgång! Angelägen som jag var tyckte jag mig se en tillstymmelse till något, som kunde ha varit mina kläder. Såg något ligga i en kompost ett par hus bortanför. Ååh, låg dom där verkligen?

På nytt engagerade jag P i jakten på mina kläder. Han pratade med tanten som bor i huset & förklarade som det var. Den gamla damen uttryckte stor sympati för det inträffade och lovade att hon skulle LETA. -Jamen det lät ju bra, hon ät ju pålitlig och redig, så där som pensionärer ska vara.

Som grädde på moset inser jag att jag har glömt passérkortet till jobbet. Det är iofs ingen katastrof, men lite meckigt är det ju allt. Well, väl inne på jobbet upptäcker jag att jag har har två plånböcker i min väska! Men vad är det för fel på mej egentligen??? Så typiskt!

I eftermiddags när jag kom hem ser jag ju, jag ser att kläderna ligger där på balkongen! Jaa, det är sant! Dom ligger ju där, på golvet, nerblåsta, preciiis som vanligt. Åh herregud, är min tanke, hur ska jag mörka det här då?

Men ädel & briljant som man är, blundar jag, tar en treo, ler lite & går vidare...

/h