Dom här telefonförsäljarna gör mej galen, dom gör mej galen för att det då och faktiskt händer att dom får mej kroken. Dom hugger mej, hårt, fort & målmedvetet. Fast jag egentligen rent utsagt ogillar att de ringer mig.
Jag har insett att jag har svårt att förhålla mig till dom. Ofta tycker jag lite synd om dem och målar upp nån slags bild för mig själv att de KÄMPAR och SLITER för att få ihop till brödfödan. Jag känner att jag lika gärna kan göra "en god gärning" (Yeah right).
Jag nappar på sånt som jag för stunden kan tycka är småtrevligt. Som tex. få ett par pocketböcker för 20 spänn hemskickade osv. Men alla männsikor vet ju att dealen egentligen är en helt annan när man väl får dom där böckerna hemskickade. Man blir less och så där galen på sig själv när det brukar visa med att man bundit sig till nåt slags abbonemang som man har ett helsicke att ta sig ur.
Hädanefter gäller: Ring inte mig, jag ringer dig!
Jag är jag en i Nix-gänget nu, känns stort ;)
God afton mitt herrskap, nu är det te.
/h
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar