Överallt på vår gata finns äpplen. Äpplen överallt! Det tycks krylla av dem & folk bjussar hejvilt. En dag när jag kom hem från jobbet stod det en stor kasse utanför dörren med en gullig lapp om att de nyplockade äpplena var våra. Blev så himla glad -tills jag såg att grannen fått en likadan kasse. Då kände jag mig helt plötsligt inte lika utvald längre. Men glad blev jag så klart i alla fall. Jätteglad till och med.
I samma veva fick vi äppelmos och ännu mera äpplen, nu från annat håll. Att jag skulle på på affärn och köpa äpplen är att jämföra med att kungen skulle åka buss till jobbet. Näe, exakt, det finns ju inte eftersom han inte har nåt.
Men va kul att palla äpplen då, när det står uppradade kassar och bara att bära med sig? Näe! Ingen direkt sport i den här säsongen.
Till slut har jag ju i alla fall insett att folk i grannskapet inte verkar veta vad de ska göra av äpplena. Det är däärföör de är så misstänkt givmilda. På gatan brukar det stå kassar med äpplen som folk ställer ut för att dom som passerar kan ta näve eller två. Från början tyckte jag att de va gulligt, men tiden ärjar en. Jag inser ju att dom ruttnar annars! Ingen verkar i alla fall äta av dom där äpplena. Jag ha många gånger tänkt att det skulle vara gott med ett äpple just då men jag vågar aldrig. Har nån kissat på dom?
/h
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar