Hon spräckte min myt

Fredag och jag packade ihop mitt lilla lager av grejjer som jag haft på jobbet ett tag som borde fraktats hem för längesen. Pajformar, cykelhjälm (jag lämnade den där sedan mina kollegor skrattade & tyckte den va ful) - nu tog jag hem den i alla fall. Tog även hem ett par skor & nån kofta som låg där. Känns skönt med en rensning då och då! :)

Med min packning tog jag vagnen hem. Längst fram på pensionärsplatserna hittade jag min vrå där jag kunde vräka ut min packning & utan att känna mig i vägen. Toppen!

Jag har haft någon slags fånig föreställning om att det är dom goa gubbarna som stolt kör sin spårvagn här i stan. Det känns som att det är en regel att de pratar göteborgska och har en eller två tatueringar. Alltid lojala! Jag vet att det är min föreställning och bara min och den är både fånig och fördomsfull. Det vet jag!

Idag var det en kvinna som körde mastodontvagnen på väg hem. Det är i och för sig inte så märkvärdigt i sig. Men när hon stannade för att gå ut för växla spår med en sån järngrunka sprack min bubbla. Min bubbla om spårvagnschaffisen i mitt huvud. Pang!

Det kliver ut en donna ur förarbåset! Jaa, en riktig donna med långt, mörkt blänkande hårsvall, knälång åtsittande kjol, väst & en chic rosett runt halsen. Hon kliver ur båset i ett par svarta högklackade skinnstövlar & greppar järngrunkan på vägen ut. Hennes långa & välmålade naglar gnistrar till i mitt öga och jag bländas.

Jag saltar lite, så klart. Men det kändes bara så bra att min simpla föreställning fick på moppo.

Trevlig helg!

/h