Tänk att leva ett helt liv utan att komma ihåg vad man gjort. Jag är livrädd för det!
Ofta när jag ska berätta vad jag gjort under en helt vanlig dag eller ätit till lunch minns jag ingenting! Är inte det skrämmande?! Att inte minnas den där lilla vanliga, det som livet helt ärligt mest består av - vardagen.
Alla kommer till exempel ihåg vad vi gjorde när vi fick veta vad som hänt den 11:e september och när nyheten om Tsunamin nådde oss. Vad vi tänkte, var vi var osv. Jag har exakta minnesbilder av det. Samtidigt är det så mycket annat som jag inte har ett minne av. Känns vemodigt! Vi minns sånt som extraordinärt och historiska händelser.
Mycket av vad man kommer ihåg påverkar man själv genom att vara närvarande och fokusera på stunden. På riktigt! Sluta ligga två steg före i tankarna för att vara i fas med planeringen och tiden. Ingen vinner tamejtusan på det. Jag har all respekt för stressade småbarnföräldrar som har svårt att få dygnets timmar att räcka till men stressen i sig föder ju andra problem.
Pussas när du pussas
Drick te när du dricker te
Vila när du vilar
Lek när du leker...
...och skapa minnesbilder och ögonblick av dom vanliga dagarna!
/h
4 kommentarer:
Åh, vad jag gillar när du skriver om sådant här. Det får mig som småbarnförälder att tänka till rejält..
Ja, njut av varje stund!
Det gör jag så mycket jag bara kan. Då blir det de "små" sakerna som blir det stora. Livet!
Kramar
//Alnömalla
Där gav du mig en tankeställare... ;0)En mycket bra en....
Kram på dig
Du är klok du Helena, jag försöker hela tiden leva i nuet men det är sååå svårt, ligger alltid steget före i tankarna.. Men det ska jobbas på! =)
Skicka en kommentar