Megaloppis/Floppis & min nya kompis Tommy

Igår var det en så kallad Megaloppis här i stan. Hela Majorna, en stadsdel i väster skulle vara en enda stor loppis. Framför mig såg jag hur alla gick man ur huse för att delta i denna folkfest. Jag var taggad till max och plånkan till bredden fylld med slantar. Mina förhoppningar var skyhöga och humöret på topp. Dagen då det stod alla fritt att sälja vad man ville ute på gatan. Ja, kanske inte exakt precis vad man ville, men på ett ungefär. Jag såg framför mig att fynda konst, krukor & retroporslin som ingen annan än jag ville köpa. Så billigt att jag nästan skulle skämmas. Ja, det va kanske liite väl optimistiskt, jag vet.

Jag hann bara dit så började det att regna. Fint, lätt, jätteblött regn krusade min kalufs likt ett jätteburr. Då det också visade sig att folk försökte kränga strunt tappade jag tålamodet. Efter ett par timmars promenad drog jag hem igen. Blöt och jädrigt besviken!

För att mätta suget i min köptarm kollade jag snabbt igenom blocket.se efter sängbord som vi varit ute efter och letat i typ ett år. Hittade då ett par som var riktigt intressanta. Fick på så vis nys om denne Tommy som vars vindsförråd visade sig vara en riktig guldgruva...

Jag sa att jag kommer på stört. Kastade mig då i bilen & swischade åter till Majorna för att titta på sängborden. Det visade sig att mannen i luren var en riktigt trevlig prick på, uppskattningsvis 50+. Han hette Tommy. Hans dialekt skvallrade om att han var en riktigt go gubbe från Götet. Glad till lynnet och trevligt pratsam. På vägen upp till hans vindsförråd passade han även på att ge mig lite matlagningstips.

Det visade att hans vind var en skattkammare av rang. Oj oj oj! Hade jag inte parkerat så jäkla olagligt hade jag bett att få titta lite mer. Där fanns allt från lampor, hyllor och andra intressata möbler och prylar.

Sarah, jag har kvar hans nummer i mobilen. Vi kan fundera på det där. Eller är det stalkervarning på det?

Har reflekterat att min blogg blivit en så kallad "idag har jag bajsat två gånger-blogg". Ska jobba för att råda bot på det i den mån det går.

Nu ska jag ha plantskola med mina små plantor, ni vet. Min kompis, trädgårdsgurun sa att man måste "skola om dom" för att de ska ta sig. Jag tar henne på orden.

Hej då.

/h

Klämdag is the shit!

Att vara ledig och få en långhelg helt gratis franko känns så jäklars härligt. Har inga vidlyftande planer inför helgen utan tar det lite som den kommer. Kan bli lite vad som helst. I detta nu susar grå, ondsinta moln snabbt förbi. Det är bra. Jag tror på en fin eftermiddag och kväll.

Igår var en fin dag. Tog oss en tur och åkte på vägar och genom byar jag inte kunna drömma om att de fanns. Så himla mysigt. Vi slog oss ner med vårt fika längs strandkanten i ett naturreservat/kohage. Skönt att åka bort från stan och alla människor. Jaa, alltså, jag gillar ju människor men uppskattar det andra också. Som den här känslan att man kan sätta sig och kissa i det fria utan att folk har picnic bakom ryggen på en liksom.

Kvällen avslutades på besök, slapp & fika i Linné, med efterföljande middag på en av gatans italienare.

Jag har det med andra ord rätt bra just nu. Hur har du det?

/h

Lite hybris

Fasen vilken fräsch blogg man har. Heeelt outstanding! ;)

/h

Jag sådde ett frö...

Efter gårdagens hårda men dock självförvållade "kollaps" är jag mig själv igen. :) Återigen kan jag möta solen med blicken utan att det skär i mig och dricka vatten utan att önska att det är cola.

Donar hemma för fulla muggar. Städar, tvättar, bär ut sopor och vårdar mina små begynnande plantor. För ett tag sedan sådde jag lite frön av olika slag och sorter. De börjar komma upp nu och jag vårdar dem som om de vore mina barn. Vilket är en hel ny sida hos mig själv eftersom jag annars brukar skita i våra blommor - mer eller mindre. Men med dom här är det annorlunda. De kräver omsorg och passning eftersom de är små och sköra. They need me! (Låter lite småsjukt. Jag vet).
Vattnar försiktigt. Inte för mycket, inte för lite. Bär ut dem på morgonen och in dem på kvällen. Omsorgen känner inga gränser. En gång glömde jag dem ute. Oron spred sig som en ondsint våg i kroppen innan jag förstod att de överlevt natten i kyla och mörker.

Är dom inte fina?

/h

Att göra ingenting

Ikväll gör jag tamejtusan ingenting. Aldrig har i n g e n t i n g betytt så lite som just idag.

Packa upp väskan, gå ut med sopor & vattna blommor kan jag göra imorron. Är man home alone så gör man exakt vad man vill - även om det luktar gamla sopor inne. Näee, klart det inte stinker sopor här. Men ni fattar grejjen?!

Imorron är jag som vanligt igen. Pigg som galen jädra lärka med uppspärrade ögon i behov av frisk luft. Men idag är idag & imorrn är då det.

Bilden är från något ögonblick då jag kände för att klä ut mig litegrann. Hoppas ingen ser den som stötande.

/h

Rapport från ett vakuum

Känner mig klen och ljusskygg idag. Ligger lågt med det mesta. Passiv liksom. Huvet gör inte ont längre och jag har jobbat på att återställa vätskebalansen. Ändå är det sparlåga som gäller. Kom hem från konferens eller happening, eller vad man ska kalla det med jobbet. Det var lyckat på alla sätt och vis och jag känner mig nöjd. Men jag konstaterar torrt att jag är sjukt orutinerad med det här med att vara uppe sen-sent, kombinerat med att dricka sprit. Därav dagens status!

Vi var på Thorskogs Slott - ett ställe som ligger strax norr om Göteborg. Det är förövrigt där som Stjärnorna på Slottet ska spelas in i sommar. Ni vet serien där några old-celebrities samlas för att blåsa liv i sina karriärer, dricka sprit & bli nostalgiska. Om nu någon brukar se det. Eller är det bara jag som tittar på sån dynga?! I år är det visst Björn Ranelid, Tommy Körberg, Meg Westergren, Siv Malmkvist & Kjell Bergqvist. Hursomhelst var Thorskog ett väldans fint ställe med jättefina omgivningar som jag varmt kan rekommendera.

När man är på ett slott så gör man sånt som slottsmänniskor gör. Typ skjuter lerduvor, ror båt & dricker te i salongerna. Jag hade ingen sån traditionell jägarkostym med knästrumpor på mig, vilket i och för sig hade varit en rätt skön syn. Men det visade sig att jag var en fena på det där med att hantera vapen och pricka rätt. Jag blev chockad över min egen bedrift måste jag säga. Vårt lag, "Putta-på-Anette" vann och vi var grymt nöjda med våra prestationer. Vårt lagnamn, Putta-på-Anette kom till pga att vi puttade vår lagkompis Anette i uppförsbackarna. Teamwork när den är som bäst!

Under middan hade vi Mordmysterium. Det utspelade sig bland en teaterensembel där alla fick varsin karaktär man skulle spela och vissa instruktioner. Någon ibland oss var mördaren, vilken vi skulle lista ut under middagens gång. Jag var det inte. Jag spelade påkläderskan som sydde kostymerna och hade problem med vitt pulver. Det kändes lite udda att smygsnorta mjöl under en slottsmiddag måste jag säga. Men det var roligt som tusan och alla gick in i sina roller till fullo. :)

Marielle, Frida, Martina, Dalkullan, Bibbi & Plinga
Sist men inte minst levereras en massa cred till er för att ni kämpar och springer Göteborgsvarvet idag. 2.1 mil låter ofattbart härifrån mitt vakuum, ja även annars också. Jag höjer hatten för er. Ni är grymma! :)

/h

Naturens lag

På radion i morse hörde jag att 14 kalvar och lamm på Skaraslätten blivit dödade av ett gäng korpar! Huh?!

Jo, korparna hade hackat ut ögonen på djuren och sedan ätit av dem. Brutalt och skoningslöst. Korpstammen i trakten där växer tydligen och det händer att de attackerar djur, även om det är sällsynt.

En ordförande i en lokal fågelförening menade att korparna kan liknas med ungdoms- eller mc-gäng. Jaa, han sa så. Fågelexperten som uttalade sig i radio jämförde alltså korparna med ett mc-gäng men tillade i samma andetag att man absolut inte behöver vara rädd.

Låter ganska så skruvat, ialla fall i mitt huvud.

Bönderna vill att jakt på korp blir tillåtet medan fågelgurun menar att korpen har en betydelsefull roll i ekosystemet eftersom de städar och tar reda på kadaver. Korpen håller sig tydligen framme när kor och andra djur fött ute i naturen. Då är korpen där och slafsar i sig resterna, såsom moderkakan.

Konstiga grejjer det där.

/h

Hembakt

Föräldrarna från norr har nu åkt hem. I förmiddags. Sedvanligt lämnar de hemmet i välstädat skick och frysen fylld med kanelbullar. Det tackar vi för. Himla mycket. Jag är ingen bakerska har jag kommit på och har egentligen aldrig varit. Jag har bakat bullar en enda gång i hela mitt liv. Det är nog mindre än de flesta skulle jag tippa?! Jag svänger hellre ihop något som går snabbt. Tjoff, tjoff och sen in i ugnen.

Nu är det natt.. igeeen. Fanken. Det är mycket repeat i det här som vi kallar livet. Tunga tankar i huvet nu. :) Natti!

/h

Hjälp Mangan i Mustaschkampen!

Promoting verkar onekligen vara min grej. Näste man på tur är min kollega Magnus som gör ett uppskattat race i Mustaschkampen mot prostatacancer. Klart värt att kampanja lite för! Han behöver lite skjuts och vad passar bättre än just denna eminenta annonsplats?!

Kolla in hans stekheta sida här! Titta så förstår ni vad jag menar...

Imorgon, fredag ska jag VAPPA - vård av parents. På besök från norr hos dottern i söder. Vi får se vad vi hittar på. Vädret verkar något smålynnigt nu för tin.

Återkommmer :)

/h

Dagens tips

Bjussar på ytterligare en blogg som jag kollar och vars innehavare jag faktiskt känner. Dagens bloggtips förtjänar ett alldeles eget inlägg. Den lämnar ingen oberörd...

Fru Andersson missbrukar smileys, ja det är helt sant. :) Hon använder sig av figurer som jag inte visste fanns. I bloggen skriver hon om ett kärleksfullt kaos på hennes vis. Hon stavar som en kratta och hon vet om det. Bjuder på sig själv, utan krusiduller eller hämningar. Opretentiöst och helt och hållet så jädra mycket Anette. Skön galenpanna med kanske världens största hjärta.

/h

Saxmannen härjar

En skummis i Göteborg smyger omkring och klipper hårtussar. I mina hoods. På gatan och på bussen har denna mysko filur klippt håret av kvinnor och sedan pipit iväg - fort som attan. Jädra pervo! Hela grejjen känns väldans mysko och lämnar många frågor efter sig... På mig har detta förvisso än så länge fått positiva effekter eftersom det får mig att ta cykeln istället. Sjutusan vad fort det går!

Se inslag.

/h

Sjutton och tjugotvå

Klockan alltså. Uppmätte just temperaturen hemma i mitt kök till dryga 25 grader skuggan. Känns inte det anmärkningsvärt mycket för just den här tisdagen? Jo, det tycker i varje fall jag. Men jag klagar inte. Utan håller tummarna hårt för sommaren ska hålla hela vägen ut i augusti.

Har funderat lite på det här med att hålla bloggen vid liv. Främst under sommaren då det spontant känns som om jag har annat att sysselsätta sig med än just detta. Men jag vet inte... Åtminstone v i l l jag tro det. Å andra sidan kan man ju tänka sig att ni som läser faktiskt har lite annat och stå i under semestermånaderna ni också. Host! Det löser sig.

Med tiden har det visat sig att det är ett gäng som jag faktiskt känner som har bloggar som jag följer. Vissa slaviskt, andra sporadiskt. Det är på tiden att jag introducerar dem för er nu. 3 små jäntor är först ut:

Sköna Mrs. Lil är en kompis från förr kan man säga. Nu har hon blivit mamma och visar sidor av sig själv i bloggen som jag aldrig tidigare sett. Hon visar baksidan, framsidan, förtjusningen, förskräckelsen i livet som mamma åt hennes Feli. Den nakna jäkla sanningen. Störtskönt! Tjejen förtjänar pr!


Marielle är värsta superbloggerskan. Många undrar hur hon hinner. Jag också. Vi ses varje dag, men kan komma på att vi inte hunnit säga hej till varandra förrän det är dags att gå hem från jobbet. Vi får skärpa oss! Hon bloggar om livet. Ja, det just vad hon gör faktiskt. Livet precis som hon lever det. Avskalat och ärligt. På riktigt!

Hälsingestintan Mia är en riktig fena på det här med ord och bokstäver. Hon är sin egen och jobbar som... ja jag vet inte riktigt vad hon gör. Skribent, föreläsare och en massa annat sånt kreativt. Från att ha varit singeldiva har hon gått och stadgat sig på riktigt. Vass och humoristisk läsning i världsklass!

Fortsättning följer!

/h

Fantastiskt bra post!

Det regnar, åskar & blixtrar ute nu. Det är sannerligen välkommet då skogar brinner och torkan hotar. Men det lär vara övergående då finväder väntas hela veckan. Särskilt nöjd är jag eftersom jag kom in för en liten stund sedan, efter promenad i lite lätt duggregn. Sånt man kallar flyt! :)

Fick ett brev med posten på jobbet idag. En liten fickspegel som det står "Du är fantastisk!" på. I det papperslösa samhället hade mitt brev passerat inskanningsrutiner och elekroniska arkiv för att till slut hamna i mitt postfack. Välkommen, sa jag. Det gjorde min måndag snäppet, snäppet bättre faktiskt.

/h

Att gilla det lilla

Min vecka swoooschade förbi. Nu är det det söndagkväll och jag sitter här igen. Jag är tamejtusan en obotlig söndagsbloggare hur jag än försöker att få lite mer kontinuitet i det. Men söndagar är ofta sköna och lugna, därför också fina att sätta sig ner att skriva lite.

Var på en superduperkonferens i veckan. Det var lätt den bästa jag varit på! Kort och gott kan jag säga att det var rätt sammansättning av folk som träffades av rätt anledning och pratade om rätt saker som berörde just oss. God mat, många skratt & ett strålande väder ute i skärgården. Alla verkade jättenöjda och jag kom hem inspirerad men trött. Roligt när man känner så, det är sannerligen inte jättevanligt - i min värld, ska tilläggas.

Efter en dag med bästaste Sarah & lilltösen känner jag mig nöjd och glad. För Sarah och jag kan det här med att gilla det lilla. Uppskatta söndagen, solen & sällskapet.
Vi är fasen bra på det och använder så fort vi har chansen ett av våra favorituttryck:
"Det här är livskvalitet!"

Att vara kär i livet liksom. Är ni med?

/h

Maaat!

Varför har man inte ett gäng bra middagar på lut som man bara kan langa fram när man är som mest hungrig?!
Förmodligen för att jag inte orkar hålla på med storkok och grejs.

Har en lins kvar i ögat. Får fanken inte ut den. Har grejjat och viftat runt i ögat så nu är det lite irriterat. Får ta en liten paus innan nästa rond.
Hur kan en lins bara försvinna? :O

/h

På den DÄR bänken...

... vill jag sitta med cappu och en kul bok. Lös och ledig som en luffare.
Nån fler livsnjutare som ansluter?

/h


Tog bilden i går.

Kontraster

För en vecka sedan plumsade jag i blötsnö upp till knäna. Med mössa vantar och tjocksockar. Idag pillade jag på en blommande magnolia, åt frukost på balkongen och somnade i solen. Märkligt, men skönt.

Har varit dålig på att uppdatera här. Men jag har inte slutat. Inte alls. Jag har bara lite annat för mig. Ni vet. Livet. Det som bara swischar förbi, och gör att dagar blir veckor och vår till sommar. Försöker leva i det. Här och nu.

Marielle och jag återkommer ofta till stressen med att att ha en blogg. För vem man egentligen har den och varför man har den. Ofta pratar vi om frustrationen över den tid man lägger ner och besvikelsen att få läser den.
Det känns bra nu, att jag har bestämt mig. Att den är vad jag vill att den ska vara. Jag överarbetar inte, utan skriver vad och när jag vill. Helt sonika. Den pressen, eller stressen, eller vad man nu ska kalla den, är helt uppkommen av mig själv.
Därför har jag just utrotat den.

Jag är jag och du är du.

Härlig tur i Änggårdsbergen idag. Storslaget. Uppslukade av våren hörde vi på fågelkvitter, såg en vild och galen liten ekorre och snygga blommor av sällan skådat slag. Wonderful.

/h

Glans spottade på mig

Igår var jag på Big Comedy på Konserthuset i Göteborg. 10 glada tjejer slöt upp på eftermiddan för att dra några tapas, mojitos & sangrias. För att senare pipa iväg på comedian. Det var fint som snus!

På första raden, precis nedanför mikrofonen hade vi våra platser, visade det sig. Vi insåg att risken att få ta emot sarkasmer och påhopp var överhängande. I strålkastarnas sken tog vi emot slag efter slag från komikerna. Kallade för småtjejer, förstoppad, desperat, singel etc. etc. behöll vi modet uppe, skrattade och kastade av oss hånen som vatten som rann av oss. Den som är med i leken får leken tåla.

7 st stå-uppare höll låda i 15 minuter var. Johan Glans - min favorit, var sist ut och förväntningarna på honom var höga. Han höll måttet, gjorde mig inte besviken, men inte heller överväldigad. Han kommer långt bara genom att visa sig och sitt kroppsspråk. "Den transparente djäveln" :)

Skön kväll!

/h

Här nu!

Efter bloggtorka och påskledighet är jag nu tillbaka. Har fått lite hintar varför jag aldrig uppdaterar från vissa. Det gör mig glad - eftersom det bara betyder att folk faktiskt kollar in här då och då. För ibland tvivlar jag. Det är då min inspirtation tillfälligt kolavippar. Antar att det är väldigt typiskt för oss små amatörbloggare. Men som sagt, nu är jag tillbaka, till bredden fylld av vårkänslor. Dom gör gott, det vet man sedan tidigare!

Spenderade påsken uppe bland snö och släktingar. Så himla skönt var det. Stannade sedan i Örebro på vägen hem. Där gjorde jag kanske mitt livs snyggaste fickparkering. Gled in. Drog en java på en skön uteservering och körde sedan åter söderut. På hela resan gjorde jag bara en idiot-omkörning. Det är ett helt acceptabelt resultat. Tycker jag.
Har tidigare i veckan hunnit med att fylla 31 också. Helt okej måste jag säga. Inget särskilt ståhej just då. Jag spöade min kille i bowling sedan tog vi en praktfika på det. Det var kanske mitt livs bästa bowlingomgång. Helt ärligt. Vi ska inte gå in på poäng och så tycker jag. Men ni får lita på mig. För jag ägde!

Som ni ser så har jag fullkomligt läget under kontroll idag och med det säger jag
- Titta in snart igen.

/h

Hörde en historia på P3 imorse om några duvor som satt och åt av en spya på vägen. Så kommer en buss. En duva hinner inte undan eftersom han sitter och käkar, utan blir då påkörd av bussen. Han blev halvt påkörd och fortsätter då att äta av sin spya.... -Ugh!

Återkomsten

Har varit på årets återkommande Vårpub på jobbet. En tillställning som ordnas i sedvanlig ordning. Vin, mat och musica i all enkelhet med ett knippe fredagsglada kollegor. Fint som snus!

Förra veckan slog det mig vad jag gjort av mina svarta pumps egentligen. Tyckte det var dags att damma av dem och plocka fram dem nu, vårpuben till ära.
Letade hemma. Letade på jobbet.

Eftersom jag har en tendens att bygga upp ett litet skoförråd på jobbet tänkte jag mig att de möjligen fanns där. Men icke. Kom fram till att jag använt dem senast på julpuben på jobbet. Skrev en liten försynt förfrågan om mina borttappade skor och fick svar att dom hittat "ett par svarta damskor under all bråte i källarn".
Dom var mina!

Lagom till aftonens vårpub gjorde dom sin säsongspremiär och återkomst. Nyklackade, nyputsade och på fötterna på väg hem igen. Jag ska aldrig mer tappa bort dom.

En skön kväll med folk från jobbets alla hörn och kanter. Ett forum för lite flum och dösnack. Sånt man aldrig annars hinner, men sånt vi så väl behöver.

/h

Veckan med våren

När göteborgarna går omkring med vårkänslor i kroppen far kläderna av kroppen. Ja minnsann. Min mamma lärde mig att svettas in våren och frysa in hösten. En skola som många till synes missat. För när våren kom blev alla galna och glömde mammas uppmaning.

Nog gjorde vårvärmen sin rejäla debut här i veckan. Men att betrakta sommaren som här vore en överdrift. Ändå såg jag tonåringar, gamla & ingenjörer i bara armar, schorts & flip-flop tofflor. Och jag tänkte:
Din rara stackare, du kommer bli sjuk ditt positiva lilla kryp. Överskatta inte solens strålar. Visst är de ljusa och fina, men inte alls så varma som du innerligen vill att de ska vara.

Med 31 år på nacken kan jag sitta här och muttra över naiva vårblottare. Jag vet liksom bättre. :)

Äntligen. Jag menar det verkligen, har vi köpt nya stolar till balkongen. Detta "Äntligen" grundar sig i, enligt mig, en långdragen process i val av vilka som skulle bli våra nya utemöbler. Nu är de i allafall här och de är miljömärkta, nyoljade och på plats på balkongen. Nu väntas bara sockerkakspremiären.

Att min sambo är en miljö/friluftsfantast är liksom ingen hemlighet. Det speglar i princip hela hans peronlighet. Kort skulle man kunna säga att det är det som gör honom till den allra, allra bästa samtidigt som den mest jobbigaste i vissa sammanhang. Att hitta utemöbler som passar oss båda har därför inte varit helt kompromisslöst.

Till slut fann vi dem. De SFC-märkta stolarna som vi köpte med samvetet i behåll. Med certfieringen som garanterar att inte fler träd avverkas än vad som ersätts genom naturlig återväxt. Och som garanterar att de som arbetar får utbildning, säkerhetsutrustning och avtalsenlig lön.

K ä n n s bra i kroppen!

/h

(SFC: Forest Stewardship Councli)

Början på nåt bra

Sommartiden har anlänt och det känns så förbaskat bra - bortsett från den timman man ska upp tidigare imorgon bitti då. Men man överlever den varje år, så det är egentligen inget att panika över. Det här med sommartid är en slags manipulering av klockan och oss människor. För att få oss mindre deprimerade kanske? Vår normala tid är ju det vi kallar vintertid.

Det är i huvudsak vi i Europa som tillämpar sommartid och det innebär att den lokala tiden justeras fram (vanligtvis en timme) under en del av året för att bättre nyttja den ljusa delen av dygnet under sommaren. Sommartid anses även öka den ekonomiska verksamheten i ett land, mest i detaljhandeln och restaurangbranschen. Människor stannar helt enkelt längre på restauranger när det är ljust länge på kvällen.

Ja jädrar va mycket här har hunnits med idag. planterat om blommor - putsat fönster - bytt gardiner - planterat på balkongen - gjort ren spisfläkten från äckel - stekt med en smoothie på balkongen.

Weeeeeiiii!

/h

Skapa minnesbilder!

Tänk att leva ett helt liv utan att komma ihåg vad man gjort. Jag är livrädd för det!
Ofta när jag ska berätta vad jag gjort under en helt vanlig dag eller ätit till lunch minns jag ingenting! Är inte det skrämmande?! Att inte minnas den där lilla vanliga, det som livet helt ärligt mest består av - vardagen.

Alla kommer till exempel ihåg vad vi gjorde när vi fick veta vad som hänt den 11:e september och när nyheten om Tsunamin nådde oss. Vad vi tänkte, var vi var osv. Jag har exakta minnesbilder av det. Samtidigt är det så mycket annat som jag inte har ett minne av. Känns vemodigt! Vi minns sånt som extraordinärt och historiska händelser.

Mycket av vad man kommer ihåg påverkar man själv genom att vara närvarande och fokusera på stunden. På riktigt! Sluta ligga två steg före i tankarna för att vara i fas med planeringen och tiden. Ingen vinner tamejtusan på det. Jag har all respekt för stressade småbarnföräldrar som har svårt att få dygnets timmar att räcka till men stressen i sig föder ju andra problem.

Pussas när du pussas
Drick te när du dricker te
Vila när du vilar
Lek när du leker...

...och skapa minnesbilder och ögonblick av dom vanliga dagarna!

/h

Påfyllning på Må bra kontot

Då och då får jag chansen att gå på föreläsningar i personlig utveckling. Om jag tycker att det verkar vara något för mig så tar jag chansen eftersom erfarenheten säger mig att jag alltid kan ta med mig något därifrån. Man b e h ö v e r inte anamma allt som sägs men det jag gillar suger jag åt mig av. En jädra kick är det i alla fall att få att pipa iväg på sånt ett par timmar då och då.

Mia Törnblom var nog den som fick mig att börja gilla det här på riktigt. Att prata om sig själv och hur man är. Jag var med i ett mentorprogram under ett år med henne som coach. Det satte spår. Bra spår!

Första gången hade jag svårt att förhålla mig till henne och hennes yviga och flippade sätt att vara. Men efter ett tag insåg jag att det är liksom h o n och jag köpte det! Avskalad och okomplicerad på ett jäkligt skönt vis. Hursomhelst. Hon sätter ord på känslorna, utan krusiduller eller komplicerade termer. Med en ryggsäck packad med erfarenhet, utan akademisk utbildning eller brett ordförråd tog hon mig med storm. Är tacksam för det!

Idag lyssnade jag på Jana Söderberg som också pysslar med personlig utveckling. Psykoterapeut till proffesionen, vältalig & lågmäld. Behaglig på alla sätt och vis. Ämnet var barns självkänsla. Nu nytankad och full av inspiriation.

Barn är ju så skönt okomplicerade. Om dom tycker dom ritat en snygg teckning så kan dom säga det! Helt sonika - end of diskussion. Med tiden lägger vi dock till oss taskigare självförtroende och sämre självkänsla. Jana Söderberg menade att vuxnas uppgift är att se till att barn får behålla sin goda självkänsla och självförtroende. De tenderar liksom att försämras i takt med insikten om att det ställs krav och förväntningar på en.

Det var matnyttigt vetande även fast jag inte har barn. Det känns lite scary. Alltså det här med barn och ansvaret för en annan människa som behöver en och som formas efter en. Känslan av att känna sig otillräcklig som jag förstår att kollegor och kompisar känner - varenda eviga dag.

Det enda jag tror man kan göra är att hitta sin egen balans och värdegrund att stå på. Det gör det enklare att resa sig upp när det svajjar och stormar.

Den enda människa du aldrig får vara otrogen mot är dig själv.
- Jag har fattat galoppen!

/h

Copycat

Dileva gästade Babben i lördags på teve när jag insåg att även han är en fejk. När till och med Thomas Dileva koppar rakt av är hoppet förbi. Lyssna här! Besvikelsen hos mig är ett faktum. Jag trodde han var på riktigt.

/h