Jag sådde ett frö...

Efter gårdagens hårda men dock självförvållade "kollaps" är jag mig själv igen. :) Återigen kan jag möta solen med blicken utan att det skär i mig och dricka vatten utan att önska att det är cola.

Donar hemma för fulla muggar. Städar, tvättar, bär ut sopor och vårdar mina små begynnande plantor. För ett tag sedan sådde jag lite frön av olika slag och sorter. De börjar komma upp nu och jag vårdar dem som om de vore mina barn. Vilket är en hel ny sida hos mig själv eftersom jag annars brukar skita i våra blommor - mer eller mindre. Men med dom här är det annorlunda. De kräver omsorg och passning eftersom de är små och sköra. They need me! (Låter lite småsjukt. Jag vet).
Vattnar försiktigt. Inte för mycket, inte för lite. Bär ut dem på morgonen och in dem på kvällen. Omsorgen känner inga gränser. En gång glömde jag dem ute. Oron spred sig som en ondsint våg i kroppen innan jag förstod att de överlevt natten i kyla och mörker.

Är dom inte fina?

/h