Lätt att hitta ut här?
Nyfrissad och stiligare än på länge i rufs-kalufsen travade jag ut från salongen. Ut i den bistra kylan med minusgrader och mörker.
Genade över Den Stora Kyrkogården, Östra Kyrkogården i Göteborg. Med deckare i öronen och dunhuva som isolerade både sikt och ljud var jag lite harig. Det ska erkännas. Såg något som liknade en kanin irra omkring. Ja, det var en kanin.
Skuggan av dom jättelika gravstenarna bredde ut sig och liksom slukade det enda ljus som fanns. Snurrade omkring för att ha chansen att se om någon var bakom mig. -Inte en käft! Kunde ändå inte slappna av när jag gick förbi dom täta, höga thujorna.
Brrr.. varför gör man så där mot sig själv för?
Men tack Alma för idag. Alltid lika roligt att få komma till er småflippade salong i vår stadsdel i öster.
/h
2 kommentarer:
Oh jag älskar den kyrkogården... jag är där varje dag på promenad. Min pojkvän har också en del emot att gå där på kvällen, tittar sig oroligt runt och tror det ska dyka upp någon elak rånmördare där han minst anar det, men jag blir lugn där.
Allra bäst gillar jag det en solig dag att sitta upp på sfinxerna på höjden där och titta ut över olskroken. Jag gillar det...
I'm back at my best place! :D Äntligen! Blogg-misären är över. Tack för att jag fick leka lite hos dig så länge.
kram kram
Skicka en kommentar