Ensam måndagkväll. Systern lovade att ringa tillbaka, men telefonen är tyst. Så gör hon alltid. Han som tränar, ringde och sa att dom skulle ut och käka och blir sen.
Själv går jag lös på musiken ingen annan vill höra. Akustiska ballader, romantiska folkvisor på repeat & med stöldgods på fötterna. Tofflorna jag gav bort i julklapp, men helst ville ha själv. Vid ett upprört ögonblick sa han att han hade fått ett irritationsmoment i julklapp eftersom han aldrig får ha dem för sig själv. Kanske ligger det något i det... Ikväll är dom mina och dom värmer!
En ny kille har börjat på mitt jobb. Vissa skulle rakt av kalla honom för den värmländska svärmorsdrömmen. En intressant syn mötte mig i fredagsmorse när vi hade vårt sedvaniga veckomöte. Vi placerar oss som i ett "L" i konferensrummet och sist släntrar "vi yngre" in och tar plats på kortsidan.
Nytillskottet tar plats längst ut på vår kortsida och plötsligt lägger jag märke till att alla kvinnor sitter med huvudet vänt och formligen stirrar tyst bort mot han som är vår nye kollega. Tysta och med småfåniga leenden. De vilade sina blickar. Det syntes! Moderliga eller inte, det framgick inte, men det var i varje fall en rolig betraktelse på en bra fredag! :)
/h
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar