Hemma sjuk och håller på att pilla med bilder. Sortera, snyta & rensa. Spara och backuppa. Det är ju tråkigt som tusan men jag tröstar mig med att det vore ännu tråkigare om dom skulle försvinna i ett så kallat datahaveri.
Som en tant ser jag just nu bara fram emot att den här förbannade halkan ska försvinna så att man kan vistas utomhus på ett trivsamt sätt igen. Det är inte kul. Längtar efter våriga dofter som vägdamm och upptinat hundbajs.
Men har man inte större preferenser än så, så få man väl vara ganska nöjd ändå. Eller vara säger ni? ;)
I lördags klev vi upp i arla morgonstund för att dra till Ullared. Peter muttrade lite om att vi aldrig går upp så tidigt ens på vardagar.
Det blev som vanligt mest förbrukningsvaror som inhandlades. Slog också till på en sovrumslampa som jag spanat in sedan tidigare. En mattpiska och överdrag till strykbrädan blev det också.
Lill-Tyran hängde också med och tog dagen med ro. Inte mycket som stör henne inte! :)
Jag är lite av en påochav-människa när det gäller matlagning. Igår fick jag höra att det skulle uppskattas om jag lagade mat nån gång då och då... Jaaaa, jag vet ju det, men jag tycker ofta att det är så jäkla boring. Önskemålet tog i alla fall skruv och idag har jag styrt upp värsta storkoket av kikärtsgryta med bulgur SAMTIDIGT som jag håller på att baka kärleksmums.
Den här låten med Rihanna tänker jag så mycket på då jag tänker tillbaka på en dag vi spenderade i en minibuss på norra Madagaskar...
Vi skulle åka från en liten ö på nordvästra Madagaskar till en stad längst norrut på fastlandet. Jag hade varit dålig i kistan i typ en vecka och var inte helt pigg. Så att spendera en heldag på resande fot i diverse olika färdmedel kändes inte helt bekvämt eller safe...
I hamnen argumenterades det hejvilt och det var en ganska ruffig stämning. Till slut kom vi i alla fall iväg med båten som bara gick en timme efter "avtalad tid". Det kändes helt ok. Vi hittade vår minibuss som vi skulle åka med och i den satt en trött fransk kille och väntade. Han åt bananer på löpande band. Efteråt kastade han ut skalen genom fönstet, också på löpande band. Det såg helt sjukt ut och jag tänkte: Tar det aldrig slut, hur många bananer har karln ätit?
Att resa med lokaltrafik kräver tid och tålamod och mycket av det vi läst i våra guideböcker besannades. Tidtabeller eller liknande struktur finns liksom inte. Som någon skrev: "Man kan inte förstå hur det fungerar eller hur de tänker. Man få helt enkelt sluta tänka, annars blir man galen".
När bussen väl körde iväg, var den fylld till bredden, vilket är förutsättningen för att åka. Man väntar helt enkelt tills bussen är full! Längs vägen fyller man på med fler. Packa in bara, sitt, ligg eller häng i taket. Alla ska med! Vad kan man inte ha på eller i en minibuss? Ett knippe sprattlande hönor fastbundna i benen slänges upp på taket bland alla väskor. Och så körde vi vidare.
Jag satt inklämd bakom chauffören som verkade fått en tupp i halsen eller nåt. Gång på gång öppnade han bildörren i farten och kräktes eller spottade konstigt. Och varje gång han gjorde det så flög hans saliv (eller, jag vill inte veta) in genom fönstret på mig. Att sova var alltså inget alternativ. Att stänga fönstret var pga värmen inte heller något alternativ.
Det är tydligen standard att busschauffören spelar vrålhög musik ur skräninga högtalare. Det där med musiken verkar inte vara förhandlingsbart, det ska helt enkelt vara så. Solskyddet på passagerarsidan tillika "dvdspelaren" visade tillhörande musikvideos med högst varierande kvalitet. Till en början kändes den inhemska musiken som ett charmigt inslag men sen började det balla ur. När dom mitt ute i ingenstans spelade den här låten med Rihanna fick jag påfyllning på energi och tålamod och det var såå jäkla sköönt!
I morse sa P3 "Hör upp!" innan dom spelade Britneys nya singel på radion. Jag hörde upp och lyssnade. Jag har inga kommentarer om låten förutom att hon fortfarande sjunger med bebisröst. Varför gör hon det för?
Det funkar inte. Inte ens när man pratar med bebisar, hundvalpar eller gulliga pensionärer. Varför skulle det passa när man är popstjärna?!
Idag skriver GP om oxveckorna. Dom känner väl alla till?!
Oxveckorna kallade man i det gamla bondesamhället den långa och ofta hårda arbetsperiod som inleddes efter det att trettonhelgen var avklarad. En till synes oändlig radda av veckor utan någon ledighet förrän till påsk. Det var helt enkelt en tid när man fick slita som en oxe.
För att inte gå och deppa ner sig totalt råder en psykolog att man ska hitta ljuspunkterna och inte gå runt och tänka: "Gud, vad jobbigt, ytterligare en hopplös vecka" Då är risken att man gräver ner dig i de negativa tankarna.
Så där ja. Efter att ha läst oxveckoartikeln känner jag mig verkligen rustad att klara av vintern. ;)
Igår regnade det preciis heela dan. Snön håller på att tina bort det är svinhalt exakt överallt. Går man så ramlar man och står man still så ramlar man också. Jag funderar helt seriöst på att köpa mig ett par broddar i veckan för att slippa gå omkring och se ut som om jag bajsat på mig.
Så när man är rädd att bryta lemmarna utomhus så stannar man inomhus. Idag bakade jag något som skulle föreställa tekakor och en limpa. När jag gjort några plåtar tekakor tröt tålamodet och resten av degen fick bli en limpa. Det blev i alla fall hur gott helst. Edith och co kom hit på lunch och vi fick god ärtsoppa som biologen kokat ihop. Vissa gillade soppan mer än andra men brödet var i varje fall uppskattat av alla. Mysigt!
Jag har det här tyget från Spira på näthinnan. Vill ha det i köket nu till våren. Skulle vara uppiggande till tusen. Inte sant? :)
Som vanligt när jag sett något kan jag inte släppa det till jag får det. Typ som en grävling. Jag vill så klart ha det till reapris, så nu börjar jakten!
Två lediga dagar och vad är då bättre än att få ligga kvar i sängen när andra går upp och jobbar? Att få vakna av sig själv och känna doften av nymalet & nygjort kaffe. Extra skönt en dag då snön faller och kollektivtrafiken inte riktigt vill. No stress!
Idag åkte julen ut här hemma och det känns riktigt skönt. Har dammsugit och torkat golven på de mest möjliga och omöjliga ställen. Hemmet doftar nu såpa efter dagens insatser som house bitch.
Kvarterets två blomsteraffärer fick sig också ett besök. Jag fick med mig både en krokus, ranunkel i kruka och lite naturbast hem.
Norrut ska vi. Hoppar tåget i år och tar flyget istället, så att man förhoppningsvis är framme innan julafton. Inte alls klimatsmart men va fasen ska man göra då SJ inte levererar?!
Kameran låg på en hylla som egentligen inte fanns. Den ramlade i golvet. UV-filtret pajjade men vi var asnöjda att kameran i sig var ok. Ett par dagar senare var den stendöd. Så typiskt.
Hoppas att det går att laga. Vi har i alla fall beställt ett nytt objektiv som jag hoppas kommer innan jul. Här är några bilder från SA & Madagaskar :)
Idag efter jobbet gick jag förbi Ica Fokus för att handla några småsaker. Ni vet, bara några få saker i en liten korg. När jag skulle betala kalaset höll jag dock bokstavligen på att kollapsa där i kön.
Kassörskan menade att hon ville ha 771,50 av mig. Naturligtvis betalade jag men fick anstränga mig för att visa upp mitt som vanligt coola face och tänkte i mitt stilla sinne att hon naturligtvis måste ha slagit någon vara typ gånger 20 eller nåt. Efter att jag hade kastat ner de ynka pinalerna i kassen kollade jag kvittot. Det verkade stämma och jag undrar fortfarande hur det är möjligt!?
Jahåpp. Då var man tillbaka i bloggsvängen efter 7 veckors uppehåll för att skriva om en jävla matkasse. Vilket antiklimax. Men jag var tvungen!
Det händer fasen inte mycket här på bloggen just nu. Ni får ursäkta. Men likt förbannat är jag här och pillar för att hålla den vid liv. För det kommer ju nåt bra emellanåt - det går ju inte att komma ifrån. Eller hur?!
Måndag idag och i morse kände jag faktiskt mig rätt tillfreds med den känslan - tills klockan var tio typ. Då vände det och hela dan har varit en tvättäkta jäkla måndag. Något hände med vädret. Det blev mörkt, blåsigt & regnigt och jag antar att hösten kom på riktigt.
En bild från min morgonpromenad i Almåsa, Väster Haninge förra veckan. Där är det tamejtusan alltid fint väder... i alla fall när jag är där ;)
I går såg jag Hämnden. Det danska dramat av Susanne Bier, med Persbrandt i en av huvudrollerna. Den var bra.Den har ju fått fin kritik och verkar vara poppis. Det var inte helt lätt att få tag på biljetter så vi fick gå på eftermiddan.
Jag tyckte den påminde en del om "Efter bröllopet" som Susanne Bier också regisserat. Fast den här var mer spännande. :)
Förrut bloggade Mia Skäringer på mama.se. Sen slutade hon där och la ner helt. Det var inte så poppis tyckte jag. Jag gillar ju Mia!
Hon hade tydligen bloggat i perioder men lagt ner för att en del läsare tydde sig till henne med problem. Det blev för mycket - sa hon i alla fall då. Nu är hon tillbaks, återuppstånden eller va fan som helst. Inte mode, inte inredning, bara ren och skär människa. Kolla HÄR!
Prognosen för idag lovade växlande molnighet men solen uteblev. Typiskt. Igår var det dock hysteriskt fint väder och riktigt varmt och skönt så en mulen dag är inget att gnälla över.
Vi gick till Getryggen som är en ås mellan Partille och Kålltorp... typ. Jag var hungrig och argsint men när vi kom upp fick vi äntligen lite mat och humörkurvan planades ut. På Varma koppen, en makrillburk och lite fullkornsbröd klarar man sig bra och vår tur kunde gladlynt fortsätta.
Blommorna på balkongen kämpar på och vägrar ge upp och lämna sommaren bakom sig. Jag gör jag mitt för att hjälpa dom ett tag till.
Lördag och klockan börjar gå mot eftermiddag. En trött bautafluga håller just nu på att anfalla mig. Ska swischa ihop lite krubb och sedan ge mig ner med Pilen mot stan för att sluta upp med Peter. Vi får se vad vi ska koka ihop för kvällen. Först lite inköp och sen kanske ett glas vin och en bio?!