När jag köpte cykeln så dealade jag till mig en hjälm på köpet. Jag pekade på en ensam, rund och svart Ettohjälm som låg ensam högt uppe på en hylla. Cykelhandlaren skrattade och gav den till mig oavkortat. Inga diskussioner. Han menade att det inte var en särskilt eftertraktad hjälm så den fick jag utan några krussiduller. Tydligen var den ute.
Den har fått utstå mycket spott och spe och såna som anser sig veta hur en hjälm "ska" se ut. Idag satt den på och det är jag glad för.
Cyklade hem och fick vejja för en "dam" som backade och svajjade med sin grå Toyota på cykelbanan. Jag kraschade och slog huvudet i backen. Känner mig lite mörbultad men helt okej.
Det är gånger som den här som det känns ganska så lätt att argumentera för cykelhjälm.
Och jag hävdar fortfarande att min hjälm är coolare än dom med fartvingar på!
/h
2 kommentarer:
Snygg, smart och cool! Jag är också glad att hjälmen satt på.
Kram
Det är ju just det som är grejen, att liksom sticka ut och köra sitt eget race. Det är det som är det coola så jag håller på dig och din Etto Helena:) Vilken tur att den satt på och att allt gick bra med dig.
Skicka en kommentar