Helt ensam -sk. gräsänkling som svenssons uttrycker det. Låter fattigt & ensamt. Här hemma känns det dock helt okej om än något tystare än vanligt. Men det där ordet alltså, gräsänkling, varför säger man så för? Deprimerande & bakåtsträvande!
Idag gästade Göteborgs Luciakandidater oss på jobbet. På första parkett satt jag bänkad & stampade lätt takten till dessa underverk i vita särkar. Dom var makalöst duktiga & gulliga jäntor må jag säga. Får någon slags fjantig känsla i såna sammanhang att dessa små skimrande underverk är ofelbara. Godheten själv, liksom. Fattar ni?
Men det smittar onekligen av sig. Klart att man vill vara en sån, ängel liksom.
Imorron väntar värsta sköna dagen. Ska ta mig en sovmorron & sedan ska jag till Alma som är min frisör här i stadsdelen i öster. Jag lär dyka in på jobbet strax efter lunch skulle jag tro. -Lyxigt va?!
Nu läsa.
/h
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar