Prao

Bloggen har haft ledigt i helgen, men nu är jag tillbaka!

Tänk om man fick prya på en massa olika jobb man är nyfiken på. Finns ju en hel del yrken som man har gått och undrat över sedan man va liten. När jag va liten ville jag helst av allt i världen jobba på Konsum eller köra buss, nu kanske man har omvärderat liiite :)

På högstadiet pryade jag två veckor på SJ, vilket var lite av ett uppvaknande kan man säga... Jag & en kompis hade själva fixat pryoplatserna och hade laddat ett bra tag innan det va dags för ett par veckor på Statens Järnvägar. Jag hade nån slags förhoppning att jag på dom två veckorna skulle bli fullfjädrad tågvärdinna, konduktör & lokförare. Så var ju inte riktigt tanken från SJ:s sida... Istället för att göra oss till traincrew, satte dom oss på en kontor där dom lossar containers. Åh, så besvikna vi var! Jag ville ju så gärna klippa bijetter med en SÅN DÄR tång. Men vi fick en kaffemugg och bara det är ju mycket värt. Jag fick min dos av livet på järnvägen och återvände förnöjt till skolbänken.

Nu för tiden har dom inte ens en riktig kassaapparat i restaurangvagnen, eller bistron som man ska säga numera. Näe, nu kör dom med en laptop som kassa istället. Det är väl ändå konstigt?! Tycker det verkar lite för modernt och nutida på nåt vis. Mycket verkar ha sjanserat sedan min tid inom Statens Järnvägar

Ibland kan det räcka med två veckors prao för att inse vad man INTE vill jobba med också!

/h

SKILLNAD!

Jag måste erkänna att när jag är på en leksaksaffär dras jag på nåt vis mot Barbiehyllorna. Det känns lite småskämmigt faktiskt. Kan stå där och titta på allt som man ville ha när man va liten, men som jag aldrig fick. Jag kollar in kläderna & alla tillbehör och tillåter mig själv få en överdos i plast och rosa. Alla attiraljer som hör till, husen, hästarna & alla klänningar. Brukar känna mig lite fånig när jag står där och hänger & tittar. Det är ju inte direkt så att jag står där för att jag ska handla nåt. Oh no!

Det här med Star Wars har jag dock aldrig förstått mig på. Jag vet knappt vad det är för nåt. Det enda jag egentligen har koll på är att det är en kille i svart plastmask & cepe som går omkring och väser och flåsar! Men det borde bygga på något mer, det inser jag ju.

Trans Formers verkar coolt! Om jag har förstått det rätt så är det leksaksrobotar som man kan förvandla till bilar, flygplan eller lastbilar. Bara fantasin sätter gränser med vad man kan göra med dom där robotarna. Det låter ju helt ofattbart! Hulken är ju en annan figur, han är grön, stor stark & skitförbannad. Jag lärde mig en min när jag va liten att se lika arg ut som han. Den kan jag i och för sig fortfarande! Inte så mycket att orda om honom egentligen, han är grrrym!

För att fylla på sina nostalgiska behov, kan man, som vuxen, ja som vuxen se filmerna om dessa robotar & monster, i nyproduktion. Åh, så spännande! Tilläggas skall att barn under 15 inte bör se fimerna, eftersom de givetvis är till för vuxna, men det kan väl lista ut själv såklart...

Men när kommer filmerna om Barbie, My Little Pony & Monchichierna då?

/h

Att vara eller att vara

Det här med coaching & personlig vägledning verka vara omåttligt poppis nu för tiden. Det är nästan så att man undrar hur man har klarat sig hittills?! Men så klart är det ju bara bra om man kan få nå matnyttigt tips av dessa gurus.

Träffat Mia Törnblom via jobbet, alltså deltog i ett mentorprogram med henne som coach. Jag va nååågot skeptisk till det här innan faktiskt. Hade bara hört litegrann om henne då, men hade väl inte alltför stora förhoppningar, det ska erkännas. Jag minns bara att hon figurerade ÖVERALLT och att allt kring henne verkade väldans hypat just då. Men jag VILLE va med i det här, kändes som om det va min grej!

Att träffa henne första gången va en pärs! Hon pratar inte tyst och inte långsamt den kvinnan! Hon har ett väldigt engagerat sätt. Hon är yvig & stabil på en och samma gång. Jag blev ju skittrött efteråt man lyssnat på henne. Mest blev jag trött för att det hon säger påverkar. Men på nåt vis sätter hon ord på det man känner & på det enklaste sätt.

Det är ju just DET som gör henne bra, alltså att hon är en helt vanlig och simpel människa som alla oss andra!

/h

Imorgon: I humorelitens finrum

Foto: Jann Lipkaoto

Release me

Jag ska kolla efter en kör! Jaa, en sångkör alltså. Har nog gått och funderat på det här ett tag. Egentligen kan man inte säga att det bara är ett tag heller, för det låter ju inte som det är så lång tid. Näe, rätt länge, av och till i perioder.

Det kan alltså inte vara en sån kör där man måste kunna noter, för det kan jag inte. Jag vet hur en g-klav SER UT... men kan inte ens rita en. Jag vill inte heller sjunga upp, men jag inser ju att man kanske måste göra det för att dom ska veta vad dom ska ha mig till. Alltså, vilken stämma man ska köra. Jag vill hitta en kör där dom inte sjunger superbra och där man inte måste sjunga psalmer & bära en sån där lila konfirmationskåpa då man uppträder. Det är dom kraven (önskemålen) jag har!

Jag släppte den här bomben för Dalkullan, min kompis häromdan. Alltså, undrade om hon skulle vilja haka på? Det verkar som hon vill det faktiskt! :) I alla fall än så länge. Hon menade att hennes syrra börjat i kör fast hon inte trodde hon kunde sjunga så bra och sen visade det sig att hon är värsta sånggudinnan! Nu tror alltså dalkullan att hon ska gå samma spikraka karriär till mötes som sin syrra. Extra kaxig är hon också med tanke på att de två är tvillingar. -Så vi får se, helt sonika, hur det kommer gå med det där :) Jag är optimistisk!

Uppmuntran, det får jag och sedan den dag jag fick höra: "Du har bra botten" är vi oskiljaktiga!

/h

(På bilden är Sundsvalls Kammarkör, med Kjell Lönnå i spetsen = high level, långa kåpor)

Politiskt korrekt

Loppis är poppis! Skön mix av folk, billiga grejjer & nostalgi. Gillar den där lite dammiga unkna lukten och känslan av kommers. :)

Idag blev jag vittne till en RIKTIG konflikt där två köpare drabbade samman och ville köpa samma säng. Det va upprörda känslor och höga röster. Man riktigt kände hur känslan av förtvivlan hängde i luften mellan dem. Jag betrakade dem på avstånd. Intensivt! Tycker sånt där är intressant & kan bli stående ett tag. Ibland för länge än vad som kan anses som normalt... När jag i alla fall avvek verkade det som om han som gapade mest fick sängen. Den andra potentiella köparen tycktes darra på läppen. (Jag hejjade på han som vann).

Skönt med lite action & adrenalin!

Jag mår bra av att konsumera, det ska jag inte sticka under stol med. Jakten på att hitta det man söker & vill ha. För inte tala om om att tröstshoppa, men det är ju en annan story. Sån är jag, primitiva människa. Men det där med att shoppa lös på loppis rättfärdigar det beteendet.

Alla är inte som Dalai Lama, dvs nöjer sig med att betrakta det vackra!

Leve 2:a, 3:e, 4:e, 5:e-handsmarknaden.
Loppis is the shit, helt sonika! :)

/h

Kortkort & konjuntur

Ah, va härligt att det är fredag. Skön känsla det där! :) Ingen blogg utan mode, så jag tänkte att jag försiktigt ska debutera här idag faktiskt. Håll tillgodo!

Det här med världsekonomin verkar vara ett virrvarv! Finansmarknaderna gungar och finanskrisen som vi länge bävat för är ett faktum, så även i Sverige. Läskigt!

Man undrar just om underhållningsvärdet i det prisade programmet Lyxfällan kommer att kvarstå? Man skulle kunna tänka sig att vi hellre kommer fly bort i någon rosaglittrig såpa där ALLA är framgångsrika, snygga & täta. Att se verkligenheten som den faktiskt är, är läskigt. Böh! Lyxfällan kan ta semester ett tag, för ingen kommer orka kolla på det där i alla fall! :)

Såg ett inslag på nyheterna om att det krisar hos modehusen när pengarna tryter, det känns rätt naturligt eller hur?! Då kör dom på säkra kort & satsar på "säkra kollektioner". Designers tar inte ut svängarna lika mycket & man klatchar inte på med lika mycket färg och form. Man kan sammanfatta det: Svart & billigt, det är det som gäller!

Konjunturen styr också kjollängden! Jo, vissa menar att man kan se en trend att när det är högkonjuntur är det kortkort mode som är på tapeten. Medan under lågkonjuntur är längre kjolar trendigare. Kanske stämmer?!

Ps. Det här va min försiktiga blogga-om-mode-debut, om än något mossigare än andras... Ds. :))

/h

Kickoff

Den 3 november släpps Blossa08! Även i år kommer jag att småspringa till systemet för att köpa på mig ett gäng. Man MÅSTE vara ute i tid för att inte riskera att bli utan nämligen. -Man har ju varit med förr! ;)

Jag vet inte om man kan säga att det bara är glöggnördar som hänger på låset när den lanseras. Men man kanske kan jämföra det med när H&M släpper sina designkollektioner.
...fast vi utanför systemet är nog inte riktigt lika många & galna. Men det här med limited edition känns ju hett bara det.

Jag fick ingen rungande respons när jag förra veckan föreslog att vi skulle ta vår årliga glöggpremiär nu så snart som möjligt... Det är år 2 och vi betraktar det som en tradition när vi, några kompisar sticker ut till öarna för att ha våran glögg-kickoff med korvgrillning. Det opponerades om att det skulle vara för varmt ute & ingen glögg till salu än.
Kul med tonen då?! Näeee, inte direkt!

Det må väl vara hänt då, men den som spar han har! Jag har kvar sedan ifjol. Det som förvånade mest är att snubben som yttrade detta brukar ha för vana att trycka en flaska glögg per vecka under högsäsong, ENSAM!

En annan underlig grej är att det är åldersgräns för att gå in på blossa.se. Dom tycker att man ska vara minst 20 för att gå in på den sidan. Men så kallade datahackers kan ju lätt som en plätt hacka sig igenom det där. Men vad kan egentligen hända där inne? ...man kan ju än så länge inte supa sig full via nätet.

Jag sa, än så länge!

/h

www.blossa.se

Etiska riktlinjer

Lanseringen av bloggen gick bra! Några utvalda har nu fått kännedom om att den existerar. Känns lite stort faktiskt, det måste jag ju erkänna. Men jag tar det lite i etapper, det känns bäst så. -Att släcka ner det analoga tevenätet gick inte heller över en natt...

När man var liten fungerade det här med att skriva dagbok lite si och så. Jag tyckte mest det kändes spännande precis när jag hade fått en ny bok och innan man börjat skriva fult i den.
Hoppas att det här kommer att kännas annorlunda!

Riktlinjerna för bloggen känns viktigt att jag styr upp redan från scratch. Det här är inte forumet där jag kommer att lufta mina innersta tankar. Man JU HÖÖRT att det kan slå tillbaka mot en själv sedan och det är ju det sista man vill, nu när man bjussar på sig själv å allt. :)
Ingen ska heller känna sig kränkt eller uthängd pga. det här nöjet som jag faktsikt nu skaffat mig. Det känns viktigt! Å andra sidan kan ju folk gå omkring och känna sig kränkta utan att man ens får reda på det men då får man faktsikt säga till. (Hoppas att det inte kommer hända).

Jag har förhoppningen om attt den som läser det här faktsikt ska kunna känna att jag säger det jag skriver. Alltså, på gränsen mellan formell & flummig, precis såsom jag är... ;)

Undrar, kan man göra flera inlägg per dag?

/h

Helt sonika - mitt eget koncept

Bloggpremiär! Har inte funderat så mycket över budskapet och touchen, inser att jag egentligen borde ha det klart för mig innan jag drar igång med det här. Jag vet ju egentligen ingenting om det här med bloggning. Men det ska nog gå bra det här, hur svårt kan det vara liksom? :)

Helt sonika är mitt favorituttryck, slagkraftigt & förvirrande, samtidigt! Därför får bloggen heta så.

Välkommen till min blogg gott folk!

/h