
Idag köpte jag en skjorta för endast 99 riksdaler. På HM. Den är sydd i Bangladesh. Made in Bangladesh. Priset tilltalade och skjortan är snygg. Jag slog till och den passar perfekt.
För mindre än en vecka sedan såg jag en dokumentär om textilindustrin i just Bangladesh där HM och andra stora klädkedjor har många av sina textilfabriker. Visst, det är inga nyheter, ändå behöver jag påminnelser hela tiden. Det är sorgligt att erkänna.
En arbetare där tjänar omkring 200-300 kr i månaden och jobbar i genomsnitt 12 timmar per dag. Sju dagar veckan. Man behöver man ca 1000 kr per månad för att ha en någorlunda dräglig ekonomisk situation för en familj där.
Läser om bomullsodlare som blir sjuka och dör av bekämpningsmedlen de besprutar med. Hur byinvånarna blir sjuka pga kemikalierna i grundvattnet.
Summa summarum kan man konstatera att konsumtionen kostar mer än det pris jag bara vill se på den där prislappen. Man kan snacka hur mycket som helst om det här och hur man än vänder och vrider så har man rumpan bak.
Ska lova mig själv att bli bättre på att ifrågasätta när jag handlar. Som ett exempel kan man ta det här med "eko-kollektionerna" som många av dom stora kedjorna har. Vad innebär det egentligen? Är hela plagget av ekologisk bomull eller bara en liten bit av sytråden? Eller vad menar dom och vad kan dom garantera? Någonting överhuvudtaget? Då det inte finns någon vettig märkning som är certifierad känns det väldigt godtyckligt tycker jag!
Vi får bli bättre på att ifrågasätta, helt sonika!
/h